Terapitur...

Min kompis har fått låna en bil av sin kompis, det är en rolig bil, mååånga hästkrafter och turbo och hej vad det går i den rackaren. Han måste tyvärr lämna tillbaka bilen imorgon så han ville ut och åka lite innan det var dags att säga adjö till skönheten.
Jag erbjöd mig såklart som frivillig medpassagerare :)

Vi åkte runt lite här och var och hamnade på något vis ut mot Nynäshamn, jag såg en skylt som det stod Huddinge C på så vi tog en sneddare över åt det hållet. Det fanns i mitt huvud att vi åker mot Da Mans håll, jag visste det hela tiden men på något vis kände jag ändå att jag var tvungen att åka förbi för att ha gjort det, för att klara av det, ta mig en liten bit till framåt. Det slutade med att vi hamnade på Huddingevägen och passerade i princip alla stora minnespunkter förutom hans föräldrar men det klarade jag ju av för en vecka sedan när jag åkte hem från Öland.

Det var bra att ha gjort det, jag tror att det är ett bra sätt att bearbeta på, men det som är jobbigt är att de senaste 6 månaderna har han varit en stor del av mitt liv vilket innebär att mycket som jag pratar om och associerar till är just honom och saker vi gjort och saker vi skulle gjort.

Ena sekunden är jag så tvärsäker på att jag gjort rätt och nästa sekund är jag så enormt osäker och bara ångrar mig så mycket att jag vill lägga mig ner och halvdö. Det går inte att sätta ord på det riktigt men visst börjar gråten avta, men den finns där under hela tiden och den är på väg fram titt som tätt. Jag försöker dölja det, prata om annat eller skratta bort det när jag är med andra. Det är därför jag ser till att inte ha en lugn stund. Jag har nog inget saltvatten kvar snart :)

Vill se fram emot roliga saker men allt är liksom inbäddat, inget känns verkligt, varken jätteroligt eller inspirerande eller lyckligt eller tråkigt. Det är bara likgiltigt. Jag är inte likgiltig, jag fungerar inte så, inte alls!!! Grejen är att det är bara vissa stunder det känns så också, inte hela tiden och konstant utan då och då. När det hugger tag i mig är det som om hjärtat vill hoppa ur mig och ta skydd för det gör så ont. Sen går det över och jag är glad en stund...

/Ollo B - rimmad Ollo, nu till extrapris