Här sitter/ligger jag och funderar över livet i stort och smått.
Har idag tagit bort att jag är i ett förhållande på Facebook, det betyder inte att jag gjortslut men jag kan inte säga att det känns som om jag är i ett förhållande eftersom vi knappt pratar med varandra, jag åker ensam till Finland, firar inte hans födelsedag, planerar min tid för mig. Han finns inte ens med i resten av min semester vad jag vet. Med största sannolikhet kommer jag vara själv på Annas bröllop också. På någotvis är jag skitsur på honom för det. Det är han som förstört detta så jävla totalt. Vet liksom inte ens hur man ska ta sig tillbaka från något sådant här.
Mina kompisar (en hel familj egentligen, mamman är moster till han som ska gifta sig) som också ska till Finland tycker vi ska hitta en ny kille till mig där :) Ett helt landslag med amerikanska fotbollsspelare, man kan ju helt klart ha sämre utsikt under middagen! På sätt och vis så skulle jag inte ha något emot att någon vettig kom och puttade mig i rätt riktning från detta rasande "förhållande". Jag borde ta tag i det på egen hand, men jag har inte energin till det just nu. Just nu vill jag göra allt utom att ta tag i min vardag.
/Ollo B - verklighetsflyktar sig på Öland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar