Ja förra var det 100:e inlägget, man hade ju kunnat fira med ett roligare inlägg än det men vad ska man göra när man är sjuk, då måste man ju klaga lite.
Förresten så är febern tillbaka. Skitliv.
Da Mans morfar ligger inför döden också fick jag reda på. Tycker så synd om Da Man han gillar sin morfar riktigt mycket. Men jag vet inte alls hur jag ska bete mig kring honom nu. Han är ju inte den mest kommunikativa kring sina känslor så jag ligger lågt och fortsätter det gamla temat med att sitta ner i båten :)
Har en liten låg period just nu så det enda jag gör är att vänta på att allt ska gå åt skogen. Fan kan jag inte få vara mer som mina vänner, ni är så lugna och stabila allihop. Jag känner mig som något sorts mano-monster. Någon som aldrig seglar på rätt köl, alltid något som gör att det är lite slgsida. Men så tänker jag att det måste vara mina gamla hjärnspöken som säger att det är mig det är fel på, fast det inte finns så många fel, egentligen!
/Ollo B - Hatar att jag alltid väntar på slutet av det som är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar