Viktnedgång och ekonomi

Alltså det finns ju både bra och dåliga sidor av att gå ner i vikt har jag just insett...

Jag har kanske gått ner 10 kg sedan i september. Har inte tränat en sekund men ätit bättre. Har absolut inte svultit men you people know me, jag brukar äta som om det inte finns någon morgondag och detta är min sista måltid. Detta har omvärderats. Jag har kommit till insikt om att detta är ett i-land och jag kommer inte svälta imorgon. Mest troligen inte i alla fall. Så jag äter som om det finns en morgondag... har fungerat bra måste jag säga. Har bara ca 7 kg kvar till vikten jag hade när jag tränade som mest i Örebro.

Fatta att jag har gått upp över 17 kg de senaste 3-4 åren, varför har ni inte slagit mig i huvudet!? Fast jag är glad att ni inte gjort det ändå, det har jag ju en mamma som gör så bra så ni behöver inte ;)

Hursom helst, jag köpte nya jeans innan jul, de börjar liksom bli för stora nu. Det är inte ekonomiskt att köpa nya jeans varannan månad. Ska börja träna igen om några veckor tänkte jag, så då kan jag ju leva i träningskläder så behöver jag inte fundera på jeans, smart va? Jag ska till och med vara så mycket Stockholm och börja träna på SATS.
Fy fasen, trodde jag aldrig om mig själv, det är bara ekonomer, mediafolk, informatörer, välbetalda kontorsnissar och annat framgångsrikt snyggfolk med trendigaste outfitsen som tränar där (det är ju sant, nästan). Så om ni ser någon i gamla slitna träningskläder som svettas omkring där så kan det vara jag :D

Så alla mina vänner som faktiskt är något av ovanstående (dvs. framgångsrikt snyggfolk som tränar på SATS): Bara att börja boka in när vi drar en repa på gymmet eller i salen. Jag är på, är redo att vara mitt bästa jag igen!

/Ollo B - Going down with this shit!

Ps. Jag vet att personalen på SATS ofta lämnar en del att önska trevlighetsmässigt men det får vi leva med.