Är det något jag aldrig har gillat, eller rättare sagt förstått mig på så är det spelet mellan en kille och en tjej.
Det finns alltid en fråga i huvudet om man "får" säga på det ena eller andra viset. Kan jag säga så, är jag för på då eller är det okej. Säger jag inte det här så kanske han tror att jag inte bryr mig.
Som i kväll, det enda jag vill fråga är om han vill sova ihop i natt när han kommer hem men jag vågar inte. Till största del handlar det förmodligen om att det är jobbigt att få ett nej. Samtidigt som jag absolut skulle förstå ett nej, jag hade nog tyckt att det hade varit lite skönt att få tokdäcka själv när jag varit ute och rest i 4 dagar. Fast å andra sidan så hade jag ju hellre sovit med honom än själv ändå. Men så har jag ju längtat en massa. Det vet jag ju. Jag VET ju inte om han har det.
Ni ser ju själva, allt som man gör och säger vägs på någon liten silverskål så man inte trampar i klaveret och blir själv igen.
Är rädslan för att vara själv den största, eller är det rädslan för att det kanske är detta som är DET, DET vill jag ju garanterat inte missa. Men tänk om det inte är DET då gör det ju inte så mycket. Jag vill bara ställa mig upp och skrika: SITT NER I BÅTEN!! till alla mina tankar så de kan vara tysta en stund, jag vill ju hinna njuta av att vara oxå.
Tänker killar så här mycket eller är det bara tjejer som gör det? Eller är det bara jag?
/Ollo B - Sitter på huk i båten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar