Han är det, Da Man alltså. När vi umgås är det som att sitta i en båt en stilla solig dag på en insjö. Man trivs, har roligt, myser och så vidare. Inga konstigheter.
Men så säger vi hejdå och helt plötsligt är det mer som en storm på öppet hav. Man får klamra sig fast utav bara helvete för att sitta i båten och inte hoppa ur och simma i land. Trygga säkra land. Singel-stranden, där jag kan reglerna, var man/kvinna för sig själv. Tryggt och enkelt helt enkelt.
Fast jag tror det kommer vara värt det att sitta kvar i båten. För när han är i samma båt som jag så är det världens bästa båt.
/Ollo B - smått sjösjuk utan Da Man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar