Den har människan på bilden passerade just mig på perrongen. Hon hade en cigarett i handen och bollmade för fullt. Jag ville skrika åt henne att hon är dum i huvudet och borde respektera det allmänna rummet så pass att i alla fall vänta till utomhus medan jag samtidigt sparkar ner henne. Men gör jag det? Nej! Reagerar inte, jag ber henne inte ens lite snällt att sluta röka just här. Jag tar en bild och pyser ut min irritation via min lilla blogg som ingen läser med tanke på kommentarsantalet! Som om det på något vis ändrar händelsen. Eller ändrar något alls. Man borde våga säga ifrån. Leka gamla tant gertrud från barndomen, den gamla tanten som aldrig drog sig för en offentlig åthutning. Eller det kanske hon gjorde. Men jag var livrädd för tanten. Jag är fortfarande rädd för tanter. Kanske är det tanterna som hjälpt mig ha alla dessa fina, bra och normala spärrar som gör att ni tror att jag inte är en galning ;) Sov gott! Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar